- Va ska det va bra för? - - Tomelilla konsthall

Reflektioner över konsten som praktisk nytta.
Med en textil bakgrund angriper konstnärer från nätverket FAS, konstens meningslöshet och meningsskapande.

Nytta – meningslöshet
Konsten som ett fritt rum för experiment står i motsats till idén om att vi i våra strävanden ska bidra med något mätbart till mänskligheten som ett sätt att göra rätt för oss. Textil har en koppling till nyttoaspekter som hantverket, fliten eller det användbara. Gruppen förhåller sig till detta även om det inte är direkt synligt i de enskilda verken som ställs ut i konsthallen. Antingen finns en inriktning mot textil från en utbildning eller har intresset på något annat sätt vuxit fram i konstnärskapet.

Det är intressant med det textila mediets många möjliga parallella historieskrivningar. Det kan vara de textila materialen som vi erfar dem i sig. Det kan vara textil i en hantverkstradition. Men det kan också vara textil som ett traditionellt bildmedium helt utan koppling till funktion, som den broderade bilden och gobelängen. Dessa möjligheter öppnar för en frihet och lockar till en rörelse däremellan.

Gunnel Pettersson och Inger Bergström

 

Helene Hortlund / Vart jag mig i världen vänder...
Kartor över Tomelilla och andra småstäder är utgångs- punkten för Helene Hortlunds serie av fotomontage. Arbetet Vart jag mig i världen vänder....  syftar till de mönster vi bär med oss, som formar oss som individer. I sina tidigare arbeten med fotografi, teckningar och virkade skulpturer berör hon också frågor om kulturella strukturer och förväntningar. Lager med betydelser vävs samman i en bildvärld med stark symbolik.

Katarina Wiklund / Tomelilla tivoli 2
Katarina Wiklund undersöker Tomelilla på plats, och får veta att det lokala shoppingmeckat Bo Ohlssons drar lika mycket folk varje år som Gröna Lund. En tanke väcks om konsumtion och underhållning som behovstillfredställelse. Efter en reflektion över de egna behoven bygger Katarina Wiklund en installation med foto, ett silvrigt draperi, spelbord eller vardagsrumsbord och måleri; ett Tomelilla marknad 2.

Elizabeth Christiansson och Maria Wahlgren / tvåhundranittiotre (293) dagar på nätet …det är fortfarande bara en bild
Vilken bild ges av Tomelilla via digital media? Vad är egentligen en sann bild? Vad är en illusion? Insamlandet av fakta kring Tomelilla från Internet transformeras genom handens arbete till en ny bild. Referenser finns både tillbaka till den digitala pixeluppbyggda bilden men också till traditionella tekniker som rölakan och skånskt yllebroderi.

Elizabet Christiansson och Maria Wahlgren har valt samarbetet som en konstnärlig strategi. En arbetsform som möjliggör större dimension på verk utförda i tidskrävande hantverkstekniker. Men kanske ännu viktigare är grunden för en ständigt pågående dialog dem emellan.

Inger Bergström / Runt i cirklar
Det randiga tyget, det vävda kuddvaret, den rutiga kökshandduken… Kan vi se på dessa textila ytor med en formalistisk blick? Kan vi betrakta det randiga tygets färg och rytm som ett rent uttryck? Se bort från allt som handlar om dess praktiska nytta eller dekoration. Som ett slags upphöjande av den textila ytan. Det randiga tyget blir paletten. Genom cirklarna skapas en virveleffekt, nya rörelser och riktningar uppstår. Effekten uppkommer på grund av tygets belägenhet av att vara just randigt. Samtidigt som det blir ett avlägsnande bort från vad det en gång var; bara ett randigt tyg.

Gunnel Pettersson / Odlingen,version Tomelilla
När det är dags att skörda arbetas det även på nätterna, så har gjorts i alla tider. Det är inte bara söndagsbonden som har lite tid. Växtligheten och vädret bestämmer när det är dags. Gunnel Pettersson har funderat över växtlighetens förgänglighet och jordbrukets lönsamhetsiver; ett intensivt, nattligt, skördearbete.Tankarna har utvecklats i en installation med växtfiber från egen odling av bovete och en videodokumentation. Bondens verksamhet kan tyckas självklart meningsfull och konstnärens direkt det motsatta. Men hur ser det egentligen ut?  Frågan kan ställas kring vad som är meningsskapande och vad som styr i en verksamhet stödd av jordbruks och EU-politik. Kanske är kulturlandskapet liksom konsten en plats där vi bestämmer förutsättningarna och på ett medvetet sätt kan tänka ett steg längre. Tack till Mandelmanns trädgårdar i Rörum.

Petter Hellsing / Över floden in bland träden, ur serien "Paradisbilder Blauberren
Den ungerska nobelpristagaren Imre Kertész be- skriver i ”Mannen utan öde” hur författaren som fjortonåring hamnar i koncentrationsläger. Krypande, med små steg, sker anpassningen till en ny verklighet där grymheten blir en normalitet. Utgångspunkten för Petter Hellsings arbete är bonader och motiv som uttrycker en strävan efter en finare och mer harmonisk värld. Han möter materialet med en broderad mer brutal verklighet än vad som traditionellt återges. Broderiet blir ett sätt att reflektera över och förstå bilden av dessa landskap. I verket Blauberren är medlemmar av kvinnliga SS- hjälptrupper från Auschwitz på utflykt.

Anna-Lena Carlsson / Utan titel
Under våren 2009 tog Anna-Lena Carlsson en serie bilder i Tomelilla. Det är bilder på nio olika platser fotograferade i 360 grader. Utifrån dessa bilder har helt subjektiva målningar vuxit fram, som också har karaktären av 360 grader. Exempelvis finns paletten med som användes till målningarna och en avgjuten kameraförpackning. Målningarna har integrerats i ett möblemang av bord och korresponderar med ett väggverk.

Margareta Klingberg / Konst som konsumentupplysning
Från några kommuner i norra Sverige till en kommun i södra Sverige vidarebefordrar jag bilder av thailändska kvinnor som står på sin post invid sina utskänkningsställen. De mobila thailändska matkioskerna står ofta där man mest behöver dem. När hungern är som störst kan man ha turen att hitta dem och få en måltid som serveras flinkt och estetiskt. De thailändska kvinnor tillför något som oftast är mycket uppskattat i samhället där de verkar, och i den norrländska glesbygden vida omkring. De finns mitt ibland oss och påminner om platser dit många av oss längtar. Med sin verksamhet lyckas de i någon mån överbrygga avståndet mellan den vardag där vi lever och de avlägsna platser de själva kommer ifrån.