Om Fiber Art/ On Fiber Art - Margareta Klingberg - Debattinlägg

(scroll down for English version) inlägget presenterades i samband med diskussionskväll på Galleri Grå, Stockholm.

Om Fiber Art
Om nu en grupp konstnärer formerar sig kring intresset för något som kan kallas fiber art uppstår också behovet att försöka definiera vad detta begrepp kan tänkas innebära. Man talar idag om genrernas upplösning, gränsöverskridande, cross-over och breakdown. Om man ändå vill etablera ett begrepp och har perspektivet att bilda en falang inom Skulptörförbundet för utövare av denna art menar jag, och kanske fler med mig, att det är tid för diskussion om vad vi menar med fiber art och att närmare analysera dess relation till textil konst. Kanske också till andra konstarter förutsatt att vi ännu godtar beteckningar som måleri, skulptur, fotografi.

Som jag förstått det svarar ordet fiber art mot behovet av en vidare beteckning för textilt arbete som s.a.s. överskrider de förväntningar som brukar ställas på genrer som väv, broderi. Det står för en friare hantering av fibrer som oftast lämnat vävens system för sammanfogande. Textilkonsten har liksom andra konstarter vidgat sitt territorium. Rosalind Krauss text från 1979 placerar skulpturen i det utvidgade fältet. Måleriet har dragit nytta av och refererar till samma teoretiska fundament. Se t ex S-O Wallensteins text i katalogen till utställningen på Magasin 3 förra året och Krauss i skriften Kairos III. Textilkonsten befinner sig också i detta utvidgade fält.

Men också det vidare ordet fiber art har sina begränsningar. Viktigt textilt arbete i samtiden pågår bortom fiberkonstens förmodade positioner. Vi ser just nu hur den textila materien väcker samtidskonstens begär. I en betydelsebemängd värld upptäcks den textila materien som särskilt laddad. Det konstnärliga arbetet kan bestå i att bärga betydelse ur den textila materien, att utvinna mening lagrad i textil.

Ett enda exempel (det finns många): Emese Benczúrs arbeten. Se Dagböcker, meditation och botgöring, Index 1.98. Där beskrivs hur hon broderar deviser på olika slags underlag som står i relation till de ord som hon mekaniskt upprepar. Hon har också samlat och systematiserat jeansbitar som klippts bort av ändringssömmerskan i en Levis-butik i Budapest. De blir mått på avvikelser från genomsnittliga normer. Det är textilt arbete som väcker respekt. Frågan är om det vinner på att förklaras som fiber art.

Det finns ett mera retoriskt skäl att tala om fiber art istället för textil konst. Det kan vara ett sätt att bli av med de besvärande föreställningar som textilkonsten dras med. Denna strategi är motsatt den praktik som många konstnärer tillämpar idag. Istället för att frånhända sig de tvingande konnotationer som vidhäftar den textila materien och dess produktionssätt gör man allt detta till del av arbetsmaterialet. Just den rikedom av konventioner och (van)föreställningar som finns nedlagd i den textila materien gör den så begärlig och användbar. Så tolkar jag det nyuppväckta intresset för virkning, stickning, broderi. Se min text Broderiets återkomst Dagens Nyheter Kultur 7.7 97. De ofta respektingivande och meningsfulla verk som kommer fram ur detta konceptuella arbete har yttre likheter med det som hittills kallats för textil konst. Men vad ska konsten kallas?

Sammanfattningsvis: för en röllakansmatta komponerad och utställd av Ernst Billgren finns numera minst fem möjliga beteckningar: skulptur i det utvidgade fältet, måleri i det utvidgade fältet, fiber art, textil konst, konst.

Om man ändå håller fast vid anknytningen till skulptur, varför inte dra nytta av Rosalind Krauss diskussion? Hon beskriver ett skulpturbegrepp som ändrat gestalt från heroiserande ryttarstaty till svart hål i marken. Förskjutningen inom textilkonsten är minst lika drastisk. I det läge där den konstnärliga processen inte längre dikteras av mediespecifika betingelser föreslår Krauss en annan modell för beskrivning av konstnärligt arbete. Det kan bestå i fria rörelser och operationer mellan ett antal begrepp och poler. Skulptur kan sägas pendla mellan begreppsparet arkitektur - natur enligt Krauss. Måleriet rör sig förslagsvis mellan motsättningarna unikt - reproducerbart.

Modellen har fördelen att den inte utesluter något arbetssätt eller förhållningssätt. I det rum som uppstår mellan de olika polerna finns möjligheten att inta vilken position som helst och att också tillåta sig förflyttningar. För det textila fältet skulle det innebära att aktningsvärda insatser kan förväntas från vilket håll som helst: från förnyelse i tredubbelväv eller från de digitala manualerna, från kompositioner med förbrukade raggsockor eller påslakan till  unika gobelänger och mässhakar.

Beteckningen fiber art är ett starkt material- och mediaspecifikt ord. När det nu åberopas som beteckning för nyare textilt arbete ska det möjligen tolkas som något därutöver: textil i det utvidgade fältet. Logiken i att närma sig skulpturen ligger då mindre i referenserna till dess historiska tredimensionalitet än i att skulpturen, bäst och vackrast, åstadkommit ett brott med den föråldrade modernismens fixerade betingelser och krav på renodlade genrer.

/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

If a group of artists now form themselves around a shared interest for something that is called fibre art there emerges a need to attempt to define what this concept may mean. Today people talk about the dissolution of genres, interdisciplinarity, cross-overs and breakdown. If you nevertheless want to establish a concept and have the ambition to create a phalange within Skulpturförbundet [Swedish Sculptors' Association] for practitioners of this art form, then I think and perhaps more people than me, that it is time to discuss what we mean by fibre art and to more exactly analyse its relationship to textile art. Perhaps also to other art forms on the condition that we accept definitions such as painting, sculpture and photography.

The word fibre art stands, as far as I have understood it, for the need to create a more encompassing label for textile works that transgress those expectations that are usually put on genres such as weaving and embroidery. It represents a more liberal approach to work with fibres that has often left behind the system of weaving as a means of joining something together. Textile art has, similar to other art forms, expanded its territory. Rosalind Krauss’s text from 1979 places sculpture in the expanded field. Similarly painting has benefited and makes references to the same theoretical standpoint. This can, for example, be seen in S-O Wallenstein's text in the catalogue accompanying the exhibition at Magasin 3 last year and Krauss’s essay in the publication Kairos III. Similarly textile art can be found within this expanded field.

However, the definition fibre art also has its limitations. Significant contemporary textile work occurs beyond the assumed positions of fibre art. At this very moment we can observe how the material of textile arouses the desire of contemporary art. In a world full of meaning and significance textile's materiality can be seen to be particularly charged. The artistic process may involve the retrieval of meaning from the textile material, to extract significance stored within its fibres.

The work of Emese Benczúr is one example out of many. Please see Dagböcker, meditation och botgöring [Diaries, meditation and penance] in Index 1. 98. There it is described how she embroiders devices on different supporting materials that have a relationship to the word she mechanically reiterates. She has also collected and catalogued pieces of denim that have been cut off by an alteration seamstress in a Levis boutique in Budapest. These fragments become measured discrepancies that differ from the norm. This is textile work that awakens respect. The question is whether it would gain anything from being declared as fibre art.

There is a more rhetorical reason for talking about fibre art rather than textile art. It can be a way of getting rid of some of those embarrassing conceptions that textile art is associated with, although this strategy runs contrary to the practices that many artists work with today. Instead of distancing themselves from them, many practitioners make use of those constraining connotations that are attached to the textile material and its means of production. It is precisely the abundance of conventions and preconceived ideas that are imbued in the textile material that makes it so desirable and applicable. This is how I interpret the reawakened interest for crocheting, knitting and embroidery. For reference, see my text Broderiets återkomst [The return of embroidery] in Dagens Nyheter/Kultur 7.7.97. These often meaningful pieces that command respect and which emerge out of this conceptual work have resemblances with what has so far been labelled as textile art. But what should this art really be called?

To summarise; for a Röllakan rug that is designed and exhibited by Ernst Billgren there are now at least five different possible definitions: sculpture in the expanded field, painting in the expanded field, fibre art, textile art or art.

If we nevertheless hold on to the link to sculpture, why not draw some advantage of Krauss’s discussion? She describes a concept of sculpture that changes appearance from a heroic statue of a horse rider to become a black hole in the ground. The displacement within textile art is equally dramatic to say the least. At that point when the artistic process is no longer defined by medium specific characteristics Krauss proposes another model for describing artistic work. It can exist in fluid movements and operations between a number of concepts and positions; sculpture can be said to oscillate between the conceptually linked pair of architecture and nature according to Krauss. Painting can be said to resonate between the contrary poles of the unique and what is reproducible.

This model has the advantage that it does not exclude any working method or conceptual approach. In the space which is created by these different nodes there is the opportunity to take any position and to also allow movements between them. As for the textile field it would mean that worthy contributions could be expected from anywhere; from inventions in three-double weave or from the digital manuals, from compositions including discarded woolly socks or duvet covers to unique chasubles and tapestries.

The definition fibre art is strongly linked to the material and to specific media. Now when it is being referred to as a label for more recent textile work it should possibly be interpreted as something more: textile in the expanded field. The logic in become closer to sculpture rests less in the references to its historical three-dimensionality than in the fact that sculpture, best and most beautifully, achieved a break with Modernism’s now obsolete fixed conditions and demands for clearly defined genres.