TEXTILA SKIKT - - Textilmuseet
Textilmuseet visar samtida textil konst ur de egna samlingarna. Sjutton konstnärer representerar inköp gjorda till museet 2003 - 2023. Från FAS deltar Monica Nilsson med sitt verk I all evighet (Amen).
Anna T Wolgers har skrivit text till utställningsfoldern. Nedan följer inledningstexten. Foldern finns att läsa i sin helhet, med bilder på alla konstverk, i pdf format, se länk nederst.
Museets samling med textil konst utgörs av exempel på textila verk med tyngdpunkten på 1960-90-talet, framför allt av konstnärer från eller verksamma i Västsverige. På senare år har verk av Nordic Award in Textiles-pristagarna köpts in och samlingarna har även utökats med exempel på samtida textil konst genom investeringsmedel från Borås Stad och Margit Hörstadius stiftelse (för kulturhistorisk forskning.)
Anna T Wolgers, konstnär och professor på Hdk-Valand 2014-22, reflekterar över urvalet från Textilmuseets samlingar som visas i utställningen. Verken är ett urval av inköp gjorda mellan år 2000 och 2023.
Textila skikt – titeln på utställningen har valts med tanke på hur verken kan betraktas – på ytan och på djupet, med blick och sinne. Lager av berättelser läggs ovanpå varandra, både bokstavligen och i tanken, och gestaltar skärvor av vår tid. Den materialbaserade konsten förutsätter att det finns en kropp, något att ta på, något att bygga med – materia. Idag kan detta skapa en konflikt då planeten redan är så överfull av saker. Hur kan man försvara att skapa ännu ett nytt objekt, och belasta miljön ytterligare? Det är orimligt att tänka sig att konstproduktionen skulle upphöra, men däremot kan man begära att konstnärer tar ansvar för miljön inom sitt verksamhetsfält. Ett sätt att göra det på är att vara effektiv i sitt konstnärliga uttryck, att ladda varje verk med så lite påverkan som möjligt. Det är inte säkert att konstnärerna tänkt just på det viset, men det är ett förslag till dig som besökare att gå in i utställningen och betrakta verken utifrån alla dess lager och dimensioner, att så att säga dra ut så mycket du kan ur dem. Det fina är att det finns inget rätt eller fel hur man tolkar eller förstår verken.
Textilkonsten har en stor fördel i förhållande till andra konstarter. Det handlar om det bekanta temat textil och människa, textil och kropp. Det finns så många gemensamma erfarenheter kring textil som kan handla om identitet, känslor, arbete eller snart sagt vad som helst. Alla människor på jorden har en kroppsnära relation till textila material. Det är som ett extra verktyg, en extra färg på paletten. Därför är det relevant att tala om textila skikt, själva grundförutsättningen, det vill säga materialvalet har redan ett uttryck i sig – lager läggs till lager. Man talar ibland om textilens semiotik vilket handlar just om textila tecken, ett tygmönster eller en textil kvalitet, som framkallar en förståelse för ett större sammanhang. Ta till exempel denim, jeanstyget. Hur många referenser, privata, historiska och ekonomiska finns det inte till jeans som klädesplagg, och då innan en konstnärlig gestaltning ens påbörjats.
Det som ser väldigt enkelt och självklart ut kan i själva verket vara det som tagit längst tid att utveckla. Detta gäller både för den konstnärliga idén och för gestaltningen. Det som berör är ofta allmänt, till och med banalt. Det är vanliga saker som många kan relatera till. Det hänger på hur det är utfört och varför. Dessa frågor finner svaret i både i dig som betraktare, i ditt engagemang, men främst i konstnärens uppsåt. Ändå behöver inte betraktarens upplevelse vara identisk med konstnärens avsikt, det uppstår ett värde ändå.
Det som är gemensamt för verken i utställningen är att de är skapade med relativ enkla, om än mödosamma, metoder. Dessutom är de materiellt resurssnåla. Konstens utveckling följer samhället i stort där hållbarhet är ett globalt övergripande tema. Åter till begreppet effektivitet – flera av verken är effektiva i bemärkelsen att de ger en stor konstnärlig utdelning trots liten resurs.
Utställningen är inte producerad utifrån en idé om tematik, det är ett urval av inköp till museet sedan år 2000. Förutom ovanstående resonemang om hållbarhet så finns det några trådar som går att följa:
- Den kritiska blicken – estetiken används för att bjuda in till reflektion och för att ompröva normer och etablerade sanningar. Det som skiljer 2000-talets kritiska budskap från föregående decenniers är att fler perspektiv släpps fram, ja- och nej-frågor räcker inte längre till. Komplexitet bejakas. Och ett verk kan både vara dekorativt och tilltalande och innehålla ett kritiskt budskap. Du som besökare kan ta på de glasögonen, och glöm inte att kritik kan vara inbäddat i humor.
- Stillhet och rörelse – temat tangerar existentiella ämnen; att stanna upp, små gester, stora händelser, kretslopp. Motstånd betecknar både handling och hinder, båda betydelserna kräver energi, en rörelse. Att vänta ingår också i en idé om rörelse, att vänta på att något ska hända, på att fröet ska gro. Konstverken är de facto stilla, men rörelse finns fångad i dem, ibland som snapshots, ibland som i flykten. Du som besökare rör dig i rummet och får olika perspektiv på verken. Ser detaljer och ser helheten, zoomar in – zoomar ut.
- Kropp och identitet - ett återkommande ämne. Varje tid har sina behov av att gestalta och formulera frågor kring vad det är att vara människa. Det textila materialet relaterar så starkt till kroppen. En textil metod eller textil kvalitet kan vara en identitetsmarkör. Det går att identifiera sig med en riven tygremsa eller ett svart ludd utan att det ens är i närheten av att föreställa något mänskligt. Ämnet berör både taktila och hudnära upplevelser liksom sociala och politiska erfarenheter.