Laboratoriet II - - Almgrens Sidenväveri & Museum
Laboratoriet är en experimentyta på Almgrens Sidenväveri & Museum fritt kopplat till projektet Siden och Samtid, ett samarbete med det textila nätverket Fiber Art Sweden (FAS). Laboratoriet är inte ett utställningsrum i traditionell bemärkelse. Inga färdiga verk och genomarbetade installationer visas här. Det är istället processer, frågor och öppna förhållningssätt som visas och kommuniceras. Laboratoriet är en plats för utforskande, där textila material, tekniker och perspektiv får plats att utvecklas.
Utställningen Text Textil Tecken visas på Almgrens 12 mars - 30 april 2015. Laboratoriets yta aktiveras av de medverkande utställarna samt inbjudna konstnärer. Medverkar i Text Textil Tecken gör: Victoria Brännström, Elizabet Christiansson, Karin Jonsson, Tarika Lennerbjörk, Maria Sandstig, Anna Tegeström Wolgers, Maria Wahlgren och Eivor Willbacka
Laboratoriet II aktiveras av:
8 dec - 28 dec 2014 Victoria Brännström
29 dec - 11 jan 2015 Karin Jonsson
12 jan - 25 jan 2015 Anna Tegeström Wolgers
26 jan - 8 febr 2015 Elizabet Christiansson
19 febr - 8 mars 2015 Gunnel Petterson
9 mars - 22 mars 2015 Eivor Willbacka
23 mars - 5 april 2015 Leyun Wang
7 april -19 april 2015 Monica Nilsson
20 april - 3 maj 2015 Monika Pettersson
Monika Pettersson Reflektioner
Jag bygger med vävda tyger, ärvda, köpta och egna. Ord och texter som jag hittar på vägen får vara med. Mamma jobbade som väverska på Tuppen som fanns i det så kallade strykjärnet som ligger mitt i strömmen i Norrköping. Nu huserar Arbetets Museum där. Jag ska och bygga vidare under mina två veckor på Almgrens sidenväveri. Vi får se vad som dyker upp.
Monica Nilsson Leyun, det här är min hemstad!
Lele, jag speglar mej i din installation, tittar på former och uttryck. Så lika, så olika.
Labtiden efter har blivit ledig; jag skyndar till ateljén och rotar bland fragment och återvändsgränder.
Javisst, här är jag. Det är min hemstad som träder fram!
I anslutning till bytet på Labytan träffas Lele och jag för ett samtal, medan vi plockar, tittar och jämför.
Vi pratar om våra mödrar som vävde och broderade. Min hög med ihopsydda skjortmanchetter påminner Lele om formen på de kinesiska skosulor som hennes mamma lagade genom att göra små broderier på det slitna.
Vi skrattar åt fenomenet med linneskåp som vi båda verkar ha lite skräckblandad förtjusning inför. Detta med vikningar har vi gemensamt och jag får en förklaring på varför det så ofta förekommer i östasiatisk konst. Som barn leker man ofta med papper i brist på andra leksaker. Tekniker som origami faller sej naturligt ur den synvinkeln. Hos Lele ser jag det i form av fjäderlätta konstruktioner som med enkla handgrepp går att förändra, fälla upp och ihop, till synes bräckliga men med förvånansvärd hållbarhet.
Jag får en bild av skimrande insekter med vassa hörn som kan ändra utseende för att skydda sej själva.
I mitt objekt med damstrumpor virade runt ett inre som en äggform, och med ett brett läderbälte som extra åtgärd ser vi ett annat sätt att skydda sej; med ett hårt skal.
Vi kommer även in på uttryckssätt och det som jag ibland förhåller mej kritisk till i en del konst och konsthantverk från ex. Kina och Japan. Det tenderar att bli för vackert, förföriskt, vilket leder att det blir lite stumt och dött. Och det är en sak som Lele håller med om och har kämpat med. Men det finns även en positiv sida som är tydlig i Leles verk. Det handlar om precision, en slags exakthet. När jag frågar hur det kommer sej, menar Lele att det möjligen har att göra med en kultursyn. En strävan efter perfektion som genomsyrar barnens uppfostran, såväl som samhället i stort.
– Med perfektion har jag inga problem, lider snarare av brist. Men det är på gott och ont. När det fungerar så kan jag uppnå en viss skissartad lätthet, nåt levande och lustfyllt. Men ibland tippar det över och blir konstruerat och klumpigt. Märkligt nog är det en del av dessa misslyckanden jag visar i Labbet, men nu när allt är upplagt ser det rätt okey ut… Kanske beroende på den övergripande helheten?
När Lele sticker iväg undrar hon över en sak som ser ut som en konstig svamp: Sticker den inte av mot det övriga? Mjaa, det är som när man målar en tavla; nåt måste bryta av! Du får säga nästa gång du kommer, då, när det är klart.
Leyun Wang Min älskade indigo
Sydvästra Kinas minoritetsfolk - vars vackert broderade folkdräkter jag första gången stötte på under en oförglömlig resa 1987 - använder ännu handvävda tyger färgade med egentillverkad indigopasta från egna odlingar. Tyget färgas så många gångar att tyget nästan blir svart, varefter det bankas mot stenblock tills de blir blanka, för att till sist prepareras så att de får olika nyanser med blanka ytor. Deras traditionella, miljövänliga färgningsmetoder fascinerar mig och efter den första resan har jag gjort många resor i Kina, Vietnam, Japan, Malaysia, Thailand och Indien i jakt på indigo och fina textiler. I sommar väntar research i Kina för mitt kommande indigo-projektet och lite till…
Eivor Willbacka ton-underton
Gunnel Pettersson Siden, sammet, bröd och gröt
Laborationen har gjorts med siden, malt bovete och vatten. Ramsan ger uttryck för spänningen mellan det upphöjda och det mest vardagliga.
Elizabet Christiansson SLOW MOTION Handarbete, pågående arbete
En studie av ett FLÖDE av val bestående av material, mönster och färger. En långsam förändring och förvandling.
Anna Tegeström Wolgers anteckningar
Tyger låter sig formas i veck och bågar. Vitt svart, svärta ljus, (Sorgen är en del av livet, ljuset tränger genom svärtan) Därtill silver, blänk. Matsilver, skedar och knivar. Skeden en liten skål, ett frambärande Kniven, ett vapen? Här mjuk och rundad.
Detta är en del av ett pågående arbete där den svarta transparensen, tygets veck och ljusets inverkan prövas på olika sätt. Silver, kniv, sked, servett, ljus och organza. Kontakt:annategestrom@gmail.com
Karin Jonsson
Mellan stygnen går jag i skogen. För att vila huvudet mot ett träd och lyssna på tystnaden. Det är där jag hittar mig själv och kan sortera sorgerna och glädjen som blir till i processerna.
Hemma broderar jag barken, spåren, tanken och vilar i arbetet.
Det blir som ett stycke musik där pausen bildar ett tystnadens språk som är mitt.
Träden pratar med mig och berättar sina liv. Årstiderna växlar, skogen lever och vilar och växer. Varje människa borde ha ett eget träd att följa. Varje människa är ett träd.
Örngottet är från min barndom. Då jag var mycket liten och drömde om vargar. Jag tror varje människa föds med minnen och tankar som man sedan lever. På det viset är vi förutbestämda för det vi blir och förberedda på det liv vi får.
Om vi däremot aldrig vilar i tystnaden och lyssnar till vår egen röst så hittar vi inte oss själva och riskerar att stelna, vissna och långsamt dö. Att lyssna inåt är att andas. Att andas in sina egna tankar är att leva. Språket vi får är den gåva vi har att förvalta.
Victoria Brännström
.producera.konkretisera.diskutera.kritisera.destruera.dissekera.fragmentera.